|
KORAD MILAHOW HEDDAC "Heksa" | ||||||||||||||||||||
 |
Född i Finland: 06-04-14 | |||||||||||||||||||
|
Älskade kloka vännen, så oerhört svårt att acceptera att du blev så sjuk och att det inte fanns nåt annat val än att låta dig få somna in.. :( När du blev lite tröttare i slutet på mars så visade inte proverna hos veterinären annat än att du var fullt frisk, tyvärr var vi tillbaka bara en vecka senare eftersom du även verkade ömma i buken. 2 dagar senare blev det bestämt att öppna buken då du hade väldigt ont, tyvärr hittades då många små blödande tumörer i mjälten och blödning ut i buken. Både mjälte och delar av bukhinnan var väldigt inflammerat och det blev tvunget att kirurgiskt ta bort tumörer och inflammerade områden. Trots det stora ingreppet så hade du mindre ont redan dagen efter, får ont i magen själv bara jag tänker på hur ont du haft innan operationen. Några dagar senare fick du feber och höga infektionsvärden, och veckorna som följde efter det är nästan som en dimma. Det var byte av mediciner, det var dropp, det blev kortison intravenöst efter att du plötsligt svullnade kraftigt i halva ansiktet. Analyssvaret på tumörerna hade kommit tillbaka med svaret att det inte var malignt, jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det svaret med tanke på hur du fortsatte försämras. Till slut gick infektionsvärdena ner, men då fick du istället hög feber utan infektion och det gjorde dig så oerhört trött. Dom sista proverna visade även förhöjda levervärden, jag hade redan innan dess beslutat att inte utsätta dig för mer lidande men det bekräftade mina tankar ännu mer. Din sista vecka skulle jag helst vilja sudda bort, jag hoppas snart minnas dig som den pigga levnadsglada hund du var hela ditt liv innan detta. Den Heksa som var helt fantastisk på uppletande, alltid låg i topp på hofferacen, älskade allt med lydnadsträning med sprudlande glädje och energi och framför allt var du så klok. Du var fantastisk på att uppfostra dina valpar, flera av dom har du fortsatt att hjälpa på traven även när dom blev slynglar. Osäkra hundar blev lugna i ditt sällskap, du var dominant och självsäker men så snäll. Här hemma har det blivit så oerhört tomt, jag och Connie försöker vänja oss vid att du inte är här men det är svårt.. :( Du var den klokaste av oss, du ingav alltid ett sånt lugn oavsett vad som hände. Jag vet att du har det bra nu, det är min egen sorg som är svår att hantera emellanåt. 8 år är ingen ålder, och det är bara så fel att du inte fick vara kvar flera år till.. Jag känner en stor glädje över dina 3 valpkullar, vilka fantastiska valpar du fått! Många av dom träffar jag med jämna mellanrum, och andra får jag rapporter och bilder av. Du har präglat dom väldigt mycket på alla sätt, och det är en sån glädje att kunna se så mycket av dig varje gång jag träffar dom. Vi kommer att ses igen min kloka bästa vän, tills dess ska du veta att du ofta finns med i våra tankar. | ||||||||||||||||||||
|
| ||||||||||||||||||||